Budapest

Juli 2011

Söndag

  I Budapest bor jag på ett litet familjärt vandrarhem vid namn ”Locomotive”. Det är först svårt att hitta då enda skylten är namnskylten vid ringklockan. Jag stiger in i en sjabbig entré där containers står uppradade i skum belysning mot slitna väggar. En halvtrappa upp finns en trång gallerhiss som man helst vill undvika.  Vandrarhemmet ger intrycket av ett hippiekollektiv eller härbärge för hemlösa men är samtidigt hemtrevligt.Jag stiger in och ser obäddade sängar överallt och på ett loft bestående av fyra sängar, avskilda med ett bambu-draperi bor jag. Det är stekhett så sängen bäddas enbart med lakan och en stor golvfläkt står med högsta hastigheten på.

-Igår var det 34 grader, säger en engelsk kvinna i sängen bredvid.

Måndag

Det är bara så hett. Jag köper ett dygnskort för metro, spårvagn och buss och tar metron in mot centrum utan att ha en aning om var centrum ligger men får hjälp av en äldre man.  Donau delar Buda från Pest och är bedårande vacker och jag börjar min utforskning på ett terassbyggt café.  Jag beställer något att dricka, slår mig ner vid ett fyrkantigt bord med cocacolatryck på bordsytan samt ett jättelikt parasoll, även det med Coca-colatryck på och den gamla järnridån och känns långt borta. Musik strömmar ut från en högtalare: Vienna med Ultravox. Bra låt men fel stad. På andra sidan floden ståtar ett av de största parlamenten i världen. Slottet däremot är en betydligt mer blygsam byggnad. Ännu mer underbar musik: You are so beautiful och jag betalar och går. 

 

 Buss 86 skulle ta mig över floden enligt falsk information för bussen kör inte alls dit jag vill.

Hoppar av och hoppar på en spårvagn istället. Med min ömma lilltå hankar jag mig långsamt fram kring turiststråket kring Parlamentet, där jag  tar misslyckade foton i motljus.   På det gemytliga utekafét ”Cappy” vilar jag mina fötter. En droppe vatten. Nej, börjar det regna? Servitrisen rättar till takduken och paraplyer fälls upp ute på gatan. En glassätande familj går förbi, en och annan cyklist och på kaféet sitter par och samtalar på sitt märkliga språk, ett par tittar på menyn genom sina läsglasögon och en snygg kvinna slår sig ner och börjar leka med sin mobil. Regnet har redan dragit sig tillbaka. Jag kollar gatumodet: Är det inne med svartvitrandiga tröjor eller?

 Ljudet av trafik omger mig och ger en känsla av aktivitet, liv och rörelse, Jag gillar det. Det gör mig lugn.  Som ett rent infall tar jag buss 86 till berget Gellert och stiger slumpmässigt av utanför Hotel Gellert.  Hotellet ser både inbjudande och skrämmande ut på samma gång. Jag anar en historia av celebriteter, gammaldags lyx och afternoon tea på den stora uteterassen och känner en stark ingivelse att gå in. Det visar sig vara den mest kända spaanläggningen i hela Budapest.

 

Tisdag

Vet knappt vilken dag det är. Brunch inne på shoppinggatan vid fyrkantiga bord med karmstolar, limegröna fluffiga kuddar och ett stort Cocacolaparasoll över som överallt annars. Jag tittar på folk. De är fint klädda här och det känns västerländskt – på ytan. Ändå ligger det en kvardröjd känsla från förr med människor som inte riktigt vågar öppna upp. Jag åker planlöst omkring på mitt endagarskort och hamnar på Margareta-ön som ligger mitt i Donau. Här finns en park, lådcyklar att hyra, förmodligen tillverkade i Christiania på grund av de tre gula prickarna. 

Basilika

Basilika  blir nästa stopp. En rikt utsmyckad katedral. En kort besök och en stunds eftertanke. Människor är trevliga och hjälpsamma men jag känner lite vemod när jag sitter på en bänk och tittar ut mot soldyrkande människor på ett gräsplan för jag har ingen att prata med. Bland alla välklädda människor finns en kyla och avsaknad av ansiktsuttryck medan uttrycken tas ut mer i klädseln med matchande detaljer i skor och väskor. Det är säkert så här svenskar upplevs. Att inte veta var man har folk och i detta ögonblick kommer det fram en fransman i regnet och frågar en sak. Genast märker jag skillnaden. Världsvanan, leendet och ett intresse för andra. Öppenheten.

Tillbaka till vandrarhemmet och där har en ung mexikanare flyttat in. Han är en super social människa som erbjuder mig att låna hans lap top för att kolla mejl. Vi addar varandra på facebook efter att vi upptäckt gemensamma intressen: Foto och konspirationsteorier.

Onsdag

Regn och åska hela natten. Letar upp paraplyet, checkar ut och intar rejäl frukost på Mc Donalds. För mina sista floriner köper jag en maskot och de extraören (skramlet) som blir kvar ger jag en hemlös.