Burj Khalifa i Dubai

 2010

At the top” står det på biljetten som ska ta oss upp i världens högsta byggnad, Burj Khalifa. Innan vi stiger in i hissen tittar vi på en utställning om tornet. I en redigerad bildserie har man placerat ut tornet i andra städer för att tydliggöra hur högt det egentligen är. Burj Khalifa i London till exempel vilket inte ser riktigt klokt ut eller Burj Khalifa bredvid Egyptens pyramider. Nej, tornet gör sig bäst i Dubai. Hissturen upp till 124.e våningen är en upplevelse i sig. Trots att hissen går med en hastighet av 10 meter i sekunden känns det knappt att den rör sig. Hissen är inredd med rader av smålampor i blått och vitt som blinkar hela tiden och den suggestiva musiken ger en ytterligare dimension av upplevelsen. Knappt ett par minuter tar det och sedan öppnas dörrarna och jag hör någon utbrista: Oh, my gosh. 
 

Vi njuter av utsikten över Dubais skyskrapor som plötsligt ser väldigt små ut. Långt bort kan man se havet och det sjustjärniga hotellet ”Burj Arab” men sedan sätter dimman stopp. Om man tittar på sidan som vetter inåt landet blir man påmind om hur Dubai såg ut för bara några årtionden sedan. Öken. Bara öken. Sanddynor och halvfärdiga byggprojekt står övergivna i väntan på bättre finansiella tider. Kontrasten blir tydlig mellan färdigt och ofärdigt, mellan då och nu och mellan vision och verklighet.  Det känns ändå skönt att tryggt komma ner på marken igen och först då känns det tillåtet att spekulera i vad som hade hänt om hissen hade stannat. Vi kliver välbehållna ut och kommer rakt in i Dubai Mall som lär vara världens största köpcentrum. Så klart. Bland butikerna finns allt från Armani, Chanel, Stella McCartney, Oscar de la Renta till H&M:s 70%-reor.  

Det är intressant att titta på människor och särskilt den in-hemska befolkningens sätt att klä sig. Männen bär sina vita fotsida dishdash med huvudduk som de antingen knyter upp eller nonchalant slänger med. Kvinnorna bär sina svarta abayas, många med ansiktsslöja där enbart de starkt markerade ögonen syns. 

”Dubai Mall” har allt. Om grannen ”Mall of the Emirates” har skidbacke så ståtar Dubai Mall med isbana i full skala med åskådarplatser. Världens största akvarium, fylld med 10 miljoner liter vatten, där man kan få dyka ner bland fiskar, rockor och hajar.  Vill man få en djupare upplevelse kan man köpa biljett för att gå under en tunnel inne i akvariet eller åka båt i en under vattensvärld. Ett stort vattenfall pryder köpcentret och elementet vatten går igen som tema hela kvällen. Vid den konstgjorda sjön utanför avslutar vi kvällen med att se ett vattenspel med fontäner och virvlar. Ur högtalarna hörs Sarah Brightman och Andrea Boccelis mästerverk: Con te Partio (Time to say good bye.)
 

Det är vackert. Mycket vackert, men vi vet innerst inne att allt detta är artificiellt, skapat för att imponera och möjliggjorts enbart med hjälp av billig arbetskraft. Vi vet detta. Ändå köper vi hela konceptet rakt av och hänförs. För det är så mäktigt att vi knappt står ut. Och skrytbygget Burj Khalifa står stadigt i bakgrunden och utgör höjdpunkten på Dubais skyline.