Innsbruck

Onsdagen den 20 juli

Tågresan genom Österrike till Innsbruck är vacker och jag passerar bland annat den vackra fästningen Kufstein, beläget på en klippa.  Jag fantiserar mig igenom landskapen. Vad kan finnas bakom nästa krök? Allt är så sagolikt. Det regnar fortfarande och jag hör en medresenär tala i mobil: Es regnet und regnet.

21.20 rullar tåget in i Innsbruck. Jag ser upp mot bergen och längtar efter att få bestiga dem. På bussen till hotellet träffar jag en trevlig kostymklädd man från Kanada som blivit utsänd av Mormon-kyrkan. Han avverkar sin andra vecka i ett två-årsprojekt. På sätet mittemot sitter en något överförfriskad snubbe som försöker tala engelska.

Torsdagen den 21 juli

 

Äntligen blir det bergsvandring. Jag tar linbanan upp till Nordketten. Därifrån tar jag ännu en linbana upp till Hafalekar. Dimman ligger  tät när jag påbörjar vandringen. Jag tar sikte på förra linbanestationen och beslutar för att gå hela vägen dit ner. Vägarna  går i zickzack, vandrare och mountainbikes beträder lederna och det är till en början bedårande vackert. Nästan det vackraste jag någonsin sett. Jag ser kor som står mitt på vägen och tittar storögt på mig.Jag beundrar utsikten över Innsbruck och de frodiga höga granarna tar nästan andan ur mig. Vilken skönhet. 

När två timmar gått tycker jag det räcker med skönheten för vaderna är stenhårda och jag ser inte ens en skymt av någon linbanestation. Är jag inne framme snart? Jag genar nerför smala, branta, steniga stigar och efter drygt tre timmars  vandring hör jag ljudet av barn.En lekplats. Jippi. Det är med stor lättnad jag ser skylten: ”Zu Ende”och  äntligen är jag framme i Hungersberg.

Benen värker och jag kan knappt gå så jag hoppar senare på en Hop in – Hop off-buss som kör omkring i stan, till något Tyrolerställe samt till Aldrans slott. Nämnde jag  att människorna är väldigt trevliga här också