Marrakech

 

Genom portar träder man in till ett virrvarr av smala gränder, souks och påträngande försäljare.  Att pruta är ingen rättighet utan en skyldighet.

 De älskar att förhandla och därför sätter de ockerpris på varorna.

 
- Aldrig, säger jag. Det är ju samma pris som i Sverige.

Jag föreslår 30. Mannen ruskar på huvudet och säger 60. Då går jag. Mannen följer efter.

 - OK,madame. 3o dirham.

Även om det tjatas så finns det en och annan som det går att ha en vanlig konversation med.  Konstnären som känner Annika”, till exempel.  Jag står och beundrar en av hans verk. Han har målat två kvinnor på promenad. Den ena bär ansiktsslöja och den andra gör det inte.

 

 Jag fortsätter mitt strövande på gator som liknar en labyrint och min medhavda karta är inte till någon hjälp alls. Jag pratar lite här och lite där, fortsätter pruta, köper ett par örhängen, några armband, halsband och en tredjedel av reskassan är nästan slut när jag äntligen kommer fram till målet. Djemma el Fna. 

Måndagen den 27 december. Jag måste ut i naturen och uppleva kontraster och hänger med på en guidad heldagsutflykt till Atlasbergen. Turen innebär fem stopp. Guiden är så där klämkäck som de brukar vara. Var hittar man dem? Vilka uttagningskriterier har de till guideutbildningen?  

Åsneparkering

 Första stoppet är ett besök på en berbermarknad. Nu har vi gått tillbaka några hundra år i tiden. Primitivt eller om man ska säga jordnära. Jag vet inte. Berberna tillhör ursprungsbefolkningen och bor uppe i bergen. Även om många flyttat in till städerna väljer många bo kvar och leva som de alltid gjort. Några supermarket finns ej så därför ordnas en marknad varje måndag där allt kan inhandlas. Mat, frukt, socker i bit, levande höns (den biten gillar jag inte) husgeråd, möbler, redskap, kläder och även erbjuds service som barbershop, tandläkare och till och med åderlåtning. Varorna transporteras på packåsnor, vilka står parkerade på åsneparkeringsplatsen.Vi skyndar oss förbi marknaden efter att ha blivit förföljda av halsbandsterrorister.



Atlasbergen

Uppe vid en rastplats där bussen senare stannar för fototagning, står de där igen med bling bling hängandes utmed armen. Att få en stund att njuta av den bedårande utsikten över Atlasbergen, med dess snöbetäckta toppar går knappt. Nej, sen har de ställt dit en stackars kamel som man kan bli fotograferad ihop med för en summa dirham.

Kvinnoprojekt

Besök på ett kvinnoprojekt är målet för vårt andra stopp Projektet drivs för att möjliggöra för kvinnor att stanna kvar i området och inte flytta in till storstäderna för att slåss om obefintliga jobb. Kvinnorna tillverkar oljor och skönhetsprodukter . Vi bjuds på te och en produktdemonstration. Eucalyptus är t.ex bra mot snarkning och vissa andra oljor motverkar rynkor, vilket en av deltagarna visar stor förtjusning över. Dock hindrar det dyra priset ett inköp.

Under tredje stoppet besöker vi en av berbernas bostäder.  Med ett hushåll på cirka 10 medlemmar råder självhushåll i dess rätta bemärkelse.  Vi träder in genom en port till en innergård där kattungar lekfullt jagar varandra. En bastu finns med väldigt lågt i tak och rum för förvaring av olika föremål.Vi fortsätter in i köket. Där ligger kattmamman och vilar på en liten pall av halm och hon fräser åt sina ungar som vill dela hennes plats. Maten lagas i enkla stenugnar och i en diskbalja ligger teglas. Vatten rinner genom en kanal till köket och detta får man väl se som lyx. Vi tittar in i förrådet, sovrummet och gästrummet innan vi går ut i trädgården. Där står ett träd och det rinner en liten å. Denna sköna bakgrund föranleder till flitigt fotograferande.  Innan vi tackar och tar farväl blir vi visade en liten bod med en kvarn. Här mal de sin egen säd och cous cous.

Vi hoppar in i minibussen och kör vidare så långt upp man kan komma med buss. Vid detta fjärde stopp får vi 40 minuter för oss själva. Jag fotograferar hejdlöst. Särskilt gångbroarna.Vingliga och ostadiga hänger de över ett vattendrag.  För den som vill besöka en av de många restaurangerna i området är detta enda vägen att ta sig dit.

Femte stoppet betyder mat. En trerätters-middag på lyxig restaurang i klassisk marockansk stil. Terrasser och mera terrasser. Utsikt över Atlasbergen. Tjusiga servitörer. God mat. Jag äter återigen Tagine. Ett fat med runda, torra brödstycken. Till dessert serveras nyplockade clementiner, sådana där med kvist på och ett fat med kakor. Samt ljuvligt mintte.

Kvällen avlutas i hotellbaren. Jag beställer  först kaffe. Sedan en kanna mintte.

Ett par från Skottland slår sig ner.

-  Finns det någon pub i närheten? frågar mannen.

 - Nja, Om du vill ha öl befinner du dig nog i fel land, replikar jag.

Tisdagen de 28 december

Majorelle Garden är en liten lummig trädgård som anlades av Jaques Majoirelle på 1900-talet men köptes av Yves St Laurent  och Pierre Bergé på 1980-talet. När YSL dog spreds askan här. 

Majorelle Garden

Promenad till Medinan där jag letar upp Bahiapalatset. Här har ett  harem funnits och fantasin får skapa bilden av denna svunna tid.

Då det inte finns några möbler kvar styrs allas beundrande blickar mot de vackert mosaikprydda väggarna och golven.

När alla ” måsten” är sedda blir det att ge sig in i Lejonkulan igen. Souken. Där är man måltavla för försäljarna eller rättare sagt är det mina pengar, som de vill komma åt.

  Alla känner till Sverige. En har Malmö som topp 10 efter att ha sett ett reportage på TV. Där kunde han tänka sig att bo näst efter Paris. En annan nämner snuset och en tredje  känner till Zlatan. En ung man som säljer tröjor utbrister: 

  - I love Marocko, I feel free here.

Nästan alla säger : Titta, titta, då svenskar är kända för att bara titta, inte köpa. Mest köpglada är dock fransmännen.  Fler inköp av bling bling och jag äter grillade auberginer och squash vid ett matstånd. Servitören undrar om jag är med Facebook. Jag avslutar med ett glas gratis mint-te vid matstånd 117.

  Onehundredseven takes you to heaven, lär deras slogan vara. Jag ger 5 dirham till en musiker som spelar banjo, sjunger och har en tupp på huvudet. På grund av mitt generösa bidrag erbjuds jag sittplats. Mannen med tuppen ackompanjeras av ett par som slår på grytlock. Hennakvinnorna springer omkring, ormtjusarna  spelar sina entoniga melodier på flöjt, magdansarna snurrar med sina kjolar, musiker spelar på sina instrument. Jag ser festglada människor med vackra kläder. Det råder en dynamik av ljud, ljus, rörelse och dofter av grillad mat och det är ett virrvarr som bara Orienten kan erbjuda.

 

Reflektioner och fakta:

• ·     Människorna i Marrakech verkar vara nöjda med livet.
• ·     Det är rent och fint på de raka gatorna.
• ·     Staden består av en gammal och en modern del
• ·     Muren runt Medinan är 2,5 km lång.
• ·     Klädstilen är varierande .
•       Man bär kaftan, jabador eller djellaba. Vissa har niqab och jag såg till och   med en kvinna cykla  på trehjuling iförd en.
•       Männen har västerländska kläder eller kaftan med luva.
•       Tofflorna med spetsig tå kallas babouch.
• ·     Inflytandet från Frankrike verkar vara påtagande. Det vimlar av fransmän.
• ·     Koutobiamsokén är 65 meter hög och byggd på 1100-talet.
• ·     Alla talar arabiska, franska och även god engelska.
• ·     Söndag är ledig dag
• ·     Nationalrätten är Tagine och couscous.
• ·     Ordet Marra i Marrakech betyder på berbiska Guds land.
• ·     Staden kallas även Al hamra, den rosa staden.
• ·     Torget Djemma el Fne anlades 1913 och Medinan hamnade på Unescos världsarvslista 1985
• ·     Berberna tillhör ursprungsbefolkningen och är bofasta jordbrukare runt Atlasbergen. Det sägs att många har blå ögon och ljus hy.