På coffea shop i Amsterdam

Nej, vi vill inte ha nån joint till kaffet.

-Aha. Är ni svenskar? Varför sa ni inte det från början?

Vi sitter och studerar den holländska drogkulturen på en av Amsterdams coffee shops.

Nej, tänker vi, det är ju ingenting man direkt påannonserar typ: Hello. I want a cup of coffea, and by the way… we are Swedish

Vi skiljer oss markant från de övriga gästerna där vi försynt smuttar på varsin kaffe och nyfikna ser oss omkring. Kvinnan som nyss tilltalat oss är norska .

-Jag tröttnade på den akademiska världen och ville se något nytt, berättar hon hurtigt. Så jag åkte till Amsterdam.

 Från att ha varit en välbetald matematikfröken på ett ansett lärosäte i Oslo har hennes karriär gått spikrakt uppåt. Nu jobbar hon på coffeshop. Och säljer hasch. Vi sveper blicken över den lilla rökiga lokalen. Några män sitter vid små runda bord och suger på en cigarett. Några ungdomar i 20-årsåldern sitter vid bardisken där de har beställt bubbelhasch som de andas in från stora ballonger. Bredvid oss sitter ett par dansktalande turister med kaffe och varsin muffins och en bit längre in sitter en gammal övervintrad hippie förnöjsamt för sig själv. 

Amsterdam är inte bara en frizon för liberala idéer. Det är även en frizon för möss. Det vimlar av dem. Detta erfar vi dagen efter när vi sitter och äter glass på Mc Donalds en sen kväll. Plötsligt springer en mus förbi, sätter sig en stund och tittar sig omkring. Sedan springer den in genom svängdörren till köket.Första spontana tanke som dyker upp: Hur blir det med hygienen? All mat?  Vi tittar ner i vår bägare av glass och undrar om det varit några möss i glassmaskinen. Möss i köket. Är inte det lite äckligt? Vi utgår helt sonika från att detta var en engångsföreteelse.  Sedan händer det igen. Frukost på ett café. Kaffe och ostfralla. Ett glas juice. Ett litet trångt bord i ett hörn. Och en mus.  Vi tror oss ha ett scoop och går fram till ett av cafébiträdena för att informera om denna oangelägenhet. Hon blir föga förvånad.

-     - De finns överallt, fortsätter hon. Går inte bli av med. Många av husen är från 1600-talet och så gamla att de inte går att renovera och mössen bor överallt och förökar sig i springorna. Ser du en, finns det tio till, eller 100. Vi ser alltid till att stänga kylskåpsdörren, ha plast över allt så det är ingen fara, fortsätter hon. Vi är vana.

Vi har oroat oss i onödan. Vi ser musen igen. Den har irrat runt i det lilla caféet. Upptäckt att ingen mat finns att tillgå. Kylskåpsdörren är stängd. Smörgåsarna inplastade. Grönsakerna ligger prydligt i täta burkar. Inget ligger framme. Inte en smula och musen springer ut på gatan igen och in på nästa café i hopp om att hitta något att äta.

Och en gråsvart huskatt korsar plötsligt gatan..