Madeira 2007

Flygplatsen i Funchal lär vara en av världens svåraste att landa på. Men vi kommer ner väl och jag ansluter mig till gruppen som kör oss till de olika hotellen. Jag hamnar på hotell Estrelicia.  Prunkande grönska möter mig och jag tycker det är småkul att hitta mina krukväxter härnere, fast i betydligt större format. Lunch intar jag på en självservering.

Tisdagen den 18 december

Jag vaknar med huvudvärk och mår illa. Vilken vidrig början på en drömsemester. Halva dagen stannar jag på rummet.

      

Onsdagen den 19 december

Idag åker jag in till Funchal. Staden är pyntad med allehanda julattiraljer. Soft julmusik strömmar ut ur högtalare, julkrubbor överallt och de säljer till och med julgranar i 20 graders värme. Dock är det naturen jag längtar till. Jag tar linbanan upp till ”Montel”, som ligger 1000 meter högre upp där en levada rinner. Jag möter tre norrmän som är på väg in i en tunnel. Jag hänger på dem, eftersom en av dem har ficklampa. När vi kommer in en bit, slocknar lampan och det blir mörkt. Vi fortsätter att gå och fokuserar på ett ljushål längre fram. Vi trevar i mörker och aktar oss för att ramla i vattnet. Efter en kvart tycker jag att ljushålet inte blivit ett dugg större och gör en beräkning att det säkert är 5 km kvar att gå. Vi avbryter vår expedition och vänder tillbaka.Väl ute tvättar jag av mig i levadan och fortsätter ensam åt andra hållet.  Jag ser människor komma mot mig. De har vänt. Jag förstår snart varför. Jag följer levadan men när den smalnar av och terrängen bara kan erbjuda en smal gång bredvid ett brant stup utan räcke, vänder jag också tillbaka.                                                      

Torsdagen den 20 december  

Den första levadavandringen på riktigt runt Porta de Cruz och leden heter Levada do Castelejo. Höga bruna berg, djupa gröna dalar och smala stigar där vi går i led. Guiden berättar att de bönder som lever på slätterna  inte har  tillgång till bilväg. Allt bärs på levadalederna, till och med möbler och skolbarnen har en bra bit att gå varje morgon till stora vägen. Att vara bonde är ett hårt arbete. De odlar i terrasserna, bär skörden i korgar uppför den obarmhärtigt kuperade marken. När det är dags att bevattna, stoppar de upp levadorna med gamla tygtrasor så att översvämning uppstår och strömmar ner över odlingarna. Det är staten som ansvarar för levadorna och för denna service beskattas bönderna med en nätt liten summa.

Guiden visar oss avokadoträd i full mognad och hon berättar om eucalyptustusträden. De är de snabbast växande träden som finns. De suger upp mycket vätska och näring från jorden på grund av dess långa rotsystem. Virket är mjukt och obrukbart och trädens ämne avskräcker insekter. Detta förklarar varför det är så få insekter på ön. Djurlivet är överhuvudtaget obefintligt sånär som på några småfåglar som heter chipchip, möss, kaniner och salamandrar. Turen avslutas på ett lokalt café där jag sitter och pratar med trevlig dansk kvinna .

Fredagen den 21 december
Ännu en levadavandring i Rabacol och de 25 vattenfallen. Vi startar tidigt på morgonen och kör upp på toppen av ett berg där dimman ligger tät. Det är kyligt. Alla tar på sig regnkläder. Gruppen, som består av människor från Finland, Frankrike och Belgien, börjar vandringen med guiden Sandra. Höga berg, djupa dalar och vattenfall. Vi vandrar vördnadsfullt utmed levadorna där en och annan lax simmar. Framme vid stället där 25 vattenfall möts, stannar vi till för medhavd picknick. Gruppen sprider ut sig och väljer varsitt klippblock. Vi sitter i tystnad och lyssnar till dånande vattenfall. Fortsättningsvis går vi in i en 800 meter lång tunnel. Genom att passera denna lämnar vi norra delen av ön för att komma ut på den södra delen.  Plötsligt möter vi ett helt annat klimat. Solen skiner och naturen har genomgått en dramatisk förändring. Här breder en väldoftande  eucalyptusskog ut sig. Slutligen besöker vi ett café och fransyskan vill bjuda mig på en kopp kaffe. Merci.

Lördagen den 22 december

Veckans höjdpunkt är Jeepsafari. Otroligt roligt. Vi åker upp i bergen på leriga spår med berg på ena sidan och stup på andra. Jag och de danska medresenärerna i jeepen skrattar hejdlöst när chauffören sätter gaspedalen i botten för att ta sig uppför en stenig backe. Jeepen slirar och skakar och vi försöker klamra oss fast bäst vi kan, för att inte flyga omkring. 

Uppe vid bergstoppens väglösa land är det en aning läskigt. Stupen på ena sidan är obarmhärtigt branta och vår chaufför slutar skoja för ett ögonblick och ser sammanbitet koncentrerad ut. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun då ett enda felsteg skulle få katastrofala följder.  Men hisnande vackert är det. Hela två regnbågar uppenbarar sig vilka vi kör rakt igenom . Vi befinner oss på en höjd av 1800 meter över havet när vi sakta kör ner till lägre höjder och gör en paus. På en lokal bar får vi avsmaka nationaldrycken Poncha. Det är sprit från sockerrör blandat med apelsin, citron och honung. Det smakar sådär. 

Söndagen den 23 decemberDet är dagen före julafton. Det är 20 grader varmt och jag tillbringar denna sista dag inne i Funchal. På fruktmarknaden ligger annorlunda frukter och avokadorna  är gigantiska. Prick klockan sex tänds all julbelysning och det börjar skymma. Det är överdådigt utan att bli för mycket. Stillsamt och vackert och fullmånen lyser i all sin prakt.

Måndagen den 24 december

Julafton
Hemresa. En sista promenad i området. En stund vid poolen. Hur har jag kunnat missa den? Resan hem med ”My Travel” löper utmärkt och landningen sker med de kända charterapplåderna till. Kastrup är tyst och tom sånär som på ett fåtal resenärer. Att en flygplats kan kännas så öde. Jag säger farväl till mina danska vänner och jag möter ett ungt par som ska åka till Goa. Och det är julafton.

Fakta om ön:

·         Madeira har eget parlament och haft samma president i 20 år.

·   Ön Santos Ponto är annorlunda med lång sandstrand. Numera köper rika människor upp delar av ön och skapar små residenser.

·      Andra småöar är obebodda men skogspoliser skyddar dem då det växer sällsynta medicinalväxter där. Tillstånd krävs för besök.

·   Invånarna har låg minimilön. EU-pengar har hjälpt Madeira och Portugal mycket.

   Att vara öbo är att vara isolerad och de flesta har ingen möjlighet att lämna ön.

·         Levadorna grävdes av slavar och Madeirabor.

Staty på Simon Bolivar, befriare av sex nationer. 1419 återupptäcktes Madeira av portugiserna och ön blev centrum för sockertillverkning. Flandern var en stor köpare.